När löprundan var avklarad var han glad – men så fort endorfinerna lagt sig var han tvungen att ge sig ut igen

Under sommarlovet efter 5:an började Sebastian att löpträna. Han blev mer och mer
restriktiv med sin mat samtidigt som träningstillfällena blev fler. Det var början på många
konflikter i hemmet. Mamma Nina reagerade på sonens träningsmängd och att portionerna
vid matbordet blev mindre. Pappa Anders slog bort det med att tänka positivt på att sonen
var aktiv i så ung ålder och kände sig stolt när sonen plötsligt var snabbast i löparklubben.

Men träningsmängden eskalerade och känslorna av stolthet byttes snabbt ut till en känsla av
oro. Sebastian var ute och sprang i löparspåret om nätterna. Han sprang på rasterna i
skolan. Han sprang när han kom hem. När löprundan var avklarad var han glad, men så fort
endorfinerna lagt sig var han tvungen att ge sig ut igen. Anders frågade en vän med
elitidrottande bakgrund om hur mycket ett barn kan träna. Han fick som svar att det är svårt
att ge en rimlig träningsmängd, att det snarare handlar om varför man tränar, vad syftet är.

“Att gå på intuition och ryggmärg för att hjälpa sitt barn i det här, det lyckas
man inte med. Det är mer som att dansa tango, ett flöde av händelser som går
in i varandra och som kräver att man går varsamt fram.”

Pappa Anders

Under semestern i Bohuslän var föräldrarna desperata efter hjälp eftersom läget kändes
akut. Anders valde att berätta om sonen för en gammal vän som tipsade om We & Sports.
Anders hörde av sig direkt och när grundaren Ante Andersson bad dem att komma till
Östersund så gav de sig iväg utan att tveka.

Där och då började deras resa att få ordning på ätstörningen

I Östersund kände de sig väl omhändertagna, teamet hade till och med ordnat passning av
deras hund. På plats fick Sebastian, lillebror och föräldrarna ha samtal på tu man hand och de fick kontakt med We & Sports expert inom träning och mat.

De minns den första bilresan till Östersund som lång. De fick jaga sonen i skogen för att
lyckas få med honom. På vägen hem var stämningen i bilen annorlunda, lugnare.

Ta hjälp från flera olika håll, det är Anders råd till alla

Familjen har tagit all hjälp de kan få. Deras fyra hörnstenar har varit We & Sports,
läkarhjälp från BUP i hemregionen, ätstörningsenheten samt skolan, där Sebastians mentor
och kurator hela tiden varit införstådda med läget. Dessutom har den nationella föreningen
Frisk & Fri’s publikationer varit värdefulla.

Att ta hjälp från flera håll är Anders råd till andra. We & Sports kan stötta med coaching, samtal och personlig support och BUP med läkarhjälp. Genom en öppen dialog med skolan kan man be kuratorer och mentorer om hjälp, för när barnet är sjukt kommer det sannolikt att halka efter. Då behövs förståelse.

Träningen var en självmedicinering mot ångest

När de till slut behövde sätta stopp för träningen var det som att en vulkan satte igång.
Träningen var Sebastians självmedicinering mot ångest. När ångestdämpningen försvann
blev han fullständigt förtvivlad, en förtvivlan som övergick till sorg, inbundenhet och tillslut
apati. Sebastian låg i sängen, dag ut och dag in, och var inte i skolan. Han hade tränat hårt i
nästan ett år, men när apatin tog över blev föräldrarna oroliga åt andra hållet. När de frågade om han ville följa med på utflykter tackade han nej och han ville inte träffa någon. Kroppen började däremot sakta men säkert att läka och tillsammans med stödet från de fyra
instanserna började även psyket det.

“Nu vågar vi tro att han kommer att bli frisk. Hans kropp som varit kall och hård ett bra tag har börjat bli varm. Och han har börjat skratta igen.

Pappa Anders

Nu har Sebastian lyckats ta ikapp skolarbetet, tack vare den öppna dialogen de haft med
skolan under tiden. Han har börjat äta mer varierat. Från att bara äta äggvitor och titta på
träningsklipp på Youtube, så har han nu avföljt de konton han tidigare var besatt av. För
bara några dagar sedan satt hela familjen ned och åt en helt vanlig middag som avslutades
med att Sebastian sa att det var gott. Helt plötsligt frågade han om han kunde få lite bröd
och han åt sås till maten.

Anders & Nina beskriver sonens fem faser

• Den hyperaktiva fasen – med tvång, stark ångest och en kropp som går på minus.
• Vredesfasen – när träningen förbjöds.
• Sorgefasen – med inbundenhet, apati och vila.
• Återhämtningsfasen – kroppen börjar sakta återhämta sig.
• Återgångsfasen – orken för umgänge ökar försiktigt och maten börjar sakta variera. Fasen övergår till en distans till mat, träning och kropp. Sonen kan äta utan att behöva veta exakt vad maten innehåller.

* Sebastian och hans familj har egentligen andra namn och bilderna är inte kopplade till familjen.

Kontakta oss

Känner du igen dig eller någon nära i pappa Anders berättelse om Sebastian? Du är varmt välkommen att höra av dig till oss för mer information om vad vi kan hjälpa dig eller din familj med.