We & Sport i Ångestpodden

Idag gästas vi av Ante, vars ena tvillingdotter haft Anorexia. När Ida, hans dotter drabbades märkte han att han inte hade några redskap alls att närma sig henne eller känslorna kring hennes ätstörning. Han hade stöttat i skidspåret på helgerna och jobbat borta i veckorna.
Det här är Antes erfarenhet av att vara pappa. Den viktigaste och mest utvecklande rollen han har, enligt honom själv. Hur hanterar man en sån här familjesituation? Hur ska pappor lära sig att också prata känslor? Hur känns det när man som pappa själv känner att mamman är det självklara valet att vända sig till när man mår dåligt?